Att “lyncha” är konceptet att göra aktierelaterade beslut baserat på enklare vardagsspaningar. Uttrycket kommer från den mycket framgångsrika förvaltaren Peter Lynch, som under sin tid som förvaltare på Magellan Fund snittade en årsavkastning på 29%. Dagen han slutade på jobbet hade fonden över 1000 unika aktieinnehav. Att lyncha är egentligen att använda sina spaningar för att göra ett köpbeslut. Det traditionella exemplet är att som analytiker stå utanför en H&M-butik för att pricka av kunder som går in och ut ur butiken. Detta har t.ex. fondförvaltaren på TIN-Fonder Erik Sprinchorn berättat om. Baserat på om det är många som går in i butiken och många som lämnar med varor ska man då kunna dra en slutsats om hur resultatet kommer bli för bolaget i kvartalet. Tyvärr fungerar det inte så, och anekdoter är just det, anekdoter.
Peter Lynch citeras ibland felaktigt när man istället talar om att köpa sånt man ser i vardagen och sånt man förstår. Denna regel, som är ett utmärkt sätt att motivera till sparande, tycker jag är ganska bra. Jobbar man inom bilindustrin har man troligtvis bättre koll på trender och stämningen inom branschen än om man inte gör det. Detta kan man använda i sin research. Men som kund till ett bolag riskerar man att hamna i H&M-fällan om man baserar sin research på ett par enstaka upplevelser.
I mitt fall var ett av mina tidigare aktieköp Bahnhof. Bahnhof är en ISP “internet service provider” som säljer bredband och IP-telefoni till privatpersoner och företag i Sverige. Utöver detta har företaget en satsning på “Elementica” vilket enligt dem är framtidens serverhall, då denna återanvänder spillvärmen från servrarna för uppvärmning. Bahnhof är ett fantastiskt bolag som om jag inte misstar mig är det bolag som avkastat bäst på svenska börsen. Jag är ett stort fan av VDn då han alltid försvarar svenskarnas personliga integritet. Bahnhof har fått betala mycket böter på grund av detta genom åren, men också gjort sig värdiga av respekt från såväl svenska befolkningen som bolagets investerare. Faktum är att när VDn byttes ut under ett par års tid så en presterade inte företaget i närheten av vad det gjort tidigare. På grund av min respekt till honom, bolagets kultur och ett par positiva personliga upplevelser med bolaget så köpte jag. Jag lyckades time:a toppen snyggt, och 4 år senare var kursen fortfarande lägre än vid mitt köp. Anledningen är väldigt enkel. Bahnhof var kraftigt övervärderat. Aktien, som traditionellt hade handlats runt PE 10-15 med 15% årlig omsättningstillväxt, hade stigit till PE 30 trots att den framtida potentiella tillväxten endast minskat. Företaget hade hype:ats upp. Det hade äntligen nått en så pass stor storlek att det för vissa nu var stort nog att äga, samtidigt som företaget lovade ESG-framgångar. Från att ha lämnat bakom sig en tid med PEG 0,5-1 har Bahnhof idag hamnat i en situation där företaget handlas till PEG 2-3, även på framåtblickande siffror. Det är väldigt dyrt. Min läxa från mitt köp av Bahnhof är att alltid göra sin hemläxa, och att inte enbart köpa det man tycker om.