Free float för aktier hänvisar till den andel av ett företags utestående aktier som är tillgängliga för allmänheten att handla med på den öppna marknaden. Det är den delen av aktierna som inte ägs av insiders eller andra begränsade aktieägare. I teorin bör aktier med en hög free float ha en rättvis värdering då detta möjliggör för god likviditet och minskar förekomsten av informationsasymmetri. Samtidigt är jag som enskild investerare inte nödvändigtvis intresserad av vad den rättvisa värderingen är, utan vilken värdering aktien kommer att ha och hur jag kan tjäna pengar på detta.
Förekomsten av stora enskilda aktieägare som grundare, familjer och insiders är generellt förknippat med högre avkastning.
En studie på Istanbuls aktiemarknad visade ett positivt samband mellan free float och aktiers värderingar. I Turkiet betalar aktiemarknaden generellt mer för aktier med hög free float eftersom dessa har högre likviditet. En annan stor faktor kan förstås vara att studien studerat just Turkiet, specifikt år 2007. Bolag med starka huvudägare, ibland statliga, har sällan en hög free float. Sannolikt förklaras värderingen inte bara av likviditet utan marknadens skepticism mot lagstiftningen som skyddar minoritetsägare mot majoritetens manipulation. Det är trots allt Turkiet som studien studerat.
Förekomsten av en premie för hög free-float visas i ovan studie för Turkiet. Detsamma visas för Teherans börs och för Peru och Colombia, dock ej för exv. Argentina.